Ingen CV/gate-lycka

Jag hade det på känn. ATC-1, som låter som en 70-talsmoog, precis som på Kraftwerks "Autobahn", har ett menlöst CV/gate-interface. Ville, som är med på SAS, en syntnördlista, postade en fråga åt mig där och fick svaret NEI på norska. Det går inte att använda på en annan kanal än samma som ATC:n själv använder. Vad är det då för mening med det?

Det skulle hjälpa mig mycket om CV/gate-interfacet var användbart. Jag behöver ett sådant för min A-100, och ett inbyggt i ATC:n skulle motivera köpet av en sådan.

Det här betyder att det inte finns någon mening med att köpa en ATC-1, utan att den nyare ATC-X som har ringmodulator och dist är mer intressant. Den dåliga nyheten är att den såklart är mycket dyrare.

Senaste nytt

Min kollega Johan tror att det handlar om att det är sista chansen att bli popstjärna. Det gör det inte, det är mer att jämföra med frimärkssamlande. Man samlar på synthar, använder dem ibland, och är framför allt nöjd med att man har rätt gear.

Jag har försökt koncentera frågan till att handla om utrymme.

Jag använder nästan bara hårdvara. Det tar plats. I och med att vi ska ha barn, och bor i en lägenhet , så har vi begränsat med plats. Just nu har jag 2 HE kvar i mitt bordsrack att fylla, och jag pendlar mellan en Studio Electronics ATC, eller en gammal Roland MKS-20, eller en Roland P-330 i kombination med till exempel en Oberheim Matrix 1000.

På möten på jobbet sitter jag med mitt excelark Ny synt.xls när ingen ser.

Och så försöker jag sälja min sjukt stora JD 800 och ett 18 HE rackskåp samtidigt.

Okej

Så här är det. Jag är 34. Jag ska snart få mitt första barn med min fru. Vi har ett lyckligt förhållande. Samtidigt har jag riggat min synth-hemstudio för första gången sedan 2004, och blivit besatt. Det heter tydligen någonting, den besatthet som förstagångspappor kan råka ut för. Det har att göra med att mammans kropp förändras under graviditeten, och hon blir besatt av det, och då blir jag, den blivande pappan, besatt av en hobby istället. Det är dokumenterat i alla de böcker som vi har samlat på oss, och som ligger på soffbordet hemma. Jag har alltså fokuserat på synthar. Det handlar den här bloggen om.